söndag 10 december 2017

Smakebit på søndag: Skrivet i eld

En smakebit på søndag är ett stående inslag på och stafettpinnen har nu tagits över av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Den här helgen blir det nog ingen läsning alls. Den tillbringas nämligen nästan helt och hållet på annan ort. Igår åkte vi för att hälsa på min syster som fyllde år och eftersom det är en bit att åka så stannar vi alltid över natten. Då blir det till att vara social i stället för att ha näsan i en bok. Det är i och för sig väldigt roligt att hälsa på där, jag träffar dem alltför sällan nu.

I fredags började jag i alla fall läsa Simon Becketts Skrivet i eld (Written in bone i original, spännande översättning av titeln där), som är andra delen i serien om rättsantropologen David Hunter. Den här utspelar sig faktiskt ute i Yttre Hebriderna. Där har jag ju tillbringat lite tid, i böckernas värld.

Min smakebit är från sida 64.
Duncan befann sig ute vid stugan. Han trivdes inte. Blåsten hade tilltagit och knuffade till campingbussen som en båt på öppet hav. För säkerhets skull hade han redan ställt fotogenelementet i ett hörn för att hindra det att välta. Den blå lågan stod och fräste bara någon meter från honom där han satt inkilad bakom det lilla bordet i bussen. Även om det var trångt var det ändå bättre än att tillbringa natten i Range Rovern eller hopkurad innanför dörren till stugan. Fast det var nog där Fraser skulle ha placerat honom, tänkte han grinigt. Nej, det var inte det att han tvingades bo i bussen som bekymrade honom.
     Han kunde bara inte sluta tänka på det som låg i stugan.

lördag 9 december 2017

"Sjusiffrigt" av Anna Karolina

Författare: Anna Karolina
Titel: Sjusiffrigt
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 384
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Bookmark Förlag
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2017
Format: Danskt band
Källa: Bokhyllan
Utläst: 27 november 2017




Första meningen: Julia Lang höll en spruta med narkosmedel i handen, beredd att sticka den i halsen på mångmiljonären Troy Erixon.

Baksidetext
En sen kväll kidnappar Julia, Carla och Nikolina en ung miljardär. De är noggrant planerade, stenhårda och effektiva. Ingenting kan gå fel. Men när lösensumman uteblir tvingas de till nya brott.

Allt kompliceras ytterligare när miljardären hamnar på sjukhuset där Julia är läkare. Hon faller handlöst för sin patient.

Under tiden arbetar sig polisen allt närmare kidnapparna, men har svårt att tro att det är kvinnor som ligger bakom de råa brotten.

Min kommentar
Jag har ju ganska länge tänkt att jag ska fortsätta läsa Anna Karolinas serie om Amanda Paller, men på något sätt så blir det aldrig så. Trots att jag verkligen gillade första delen. I stället dök den här fristående boken upp och jag är inte nödbedd. Det viktiga är ju att läsa mer av henne, vilket inte nödvändigtvis behöver betyda den bok som redan fanns i hyllan.

Även om jag nu förstod det redan på omslaget så blir jag riktigt glad över att miljön är flyttad till Malmö. Det är i alla fall en stad som jag känner till ganska bra. Även om nu inte jag brukar hänga i Västra Hamnen. Eller Limhamn. Malmö är i alla fall en tacksam och trovärdig miljö för gängkriminalitet, en outsinlig källa skulle man nog kunna drista sig till att säga. Det känns speciellt när platser jag varit på besöks i boken, som Möllan och området kring sjukhuset. Ett extra plus för miljön alltså.

Språket i Sjusiffrigt är inte alls likt det i Stöld av babian, förutom att det fortfarande är kort och kärnfullt. Jag kan dock tycka att introt är lite väl långt, boken lyckas inte fånga mig förrän det är runt hundra sidor kvar. Det kan visserligen bero på att min hjärna hellre sysslade med personlig problemlösning, men så väl känner jag min hjärna att jag vågar påstå att om bokens problem hade varit mer spännande så skulle den hellre ha pysslat med det. Andra halvan av boken har betydligt högre tempo och då blir jag infångad på riktigt.

Karaktärerna är lite som Charlies änglar, med den ganska stora skillnaden att Julia, Carla och Nikki är kriminella. Det här kan nog vara en av de stora anledningarna till att jag har lite problem med boken. Jag kan inte riktigt hålla på kriminella, alldeles oavsett deras "goda" intentioner. Det finns alltid någon oskyldig som drabbas och ändamålen helgar inte alls medlen. Jag gillar egentligen inte någon av karaktärerna, de är lite för självgoda för min smak. De är väldigt olika och det är väl det som gör det intressant ändå, deras interna motsättningar och dynamik. De kompletterar varandra. Den enda som jag är lite mer välviligt inställd till skulle vara Rafaela, men hon är knappt med.

Handlingen är en smula osannolik och det är även alla de olika sammanträffandena. För att inte tala om motivet. Jag kan nog tycka att polisen Carsten är dem på spåren lite väl snabbt. Kanske är det så att man verkligen kan lösa brott på magkänsla. I så fall efterlyser jag det ute i verkligheten. Trovärdigheten är ändå inte så illa ute att det stör mig.

Personligen så tycker jag att det är en gnutta för mycket romantik här, eller egentligen romantiska förvecklingar. Jag förstår att man kan tycka att detta är en extra krydda, men just den biten var bortkastad på mig. De tar i alla fall inte överhanden. Det samma gäller den gråtmilda, sentimentala delen.

Slutet blir jag överraskad av, det var helt otippat och originellt nog för att jag ska komma ihåg det. Det är en spännande bok och tack vare de väldigt korta kapitlen så hålls tempot uppe. Jag tycker Anna Karolina har lyckats få ihop det här på ett bra sätt.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 4,4 och genomsnittet 3,8 (beräknat på 6 betyg).
Goodreads hade den 3,5 i genomsnitt (beräknat på 10 betyg).
Jag ger den 4,0
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Sjusiffrigt: Lottens bokblogg, Fru E:s böcker och Mettes pocketblogg.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

fredag 8 december 2017

Me go bananas

Veckan började så lugnt och stilla...

Först kom O helga natt av Sara H Olsson och det är fortsättningen på Du glädjerika sköna. Nu är det tydligen dags att fira jul. Jag hoppas faktiskt kunna få den här läst nu, annars måste den ju vänta till nästa år och det vore ju synd. Tack till Sara och Bokförlaget SOL!

Sedan kom det en e-novell från Swedish Zombie, Felice av Lupina Ojala. Jag älskar deras nyhetsbrev 😃 Och du som gillar skräck, kolla in den nya gruppen på Facebook, Bårhuset. Tack till Swedish Zombie!

På torsdagen kom det en väldigt stor överraskning från ett förlag som jag mig veterligen aldrig har haft att göra med. Fyrmästaren av Anna Ihrén är något så spännande som en deckare från Smögen. Det är ju en miljö som går hem hos mig. Tyvärr så är det fjärde delen i en serie, men det ska nog lösa sig. Förmodligen läser jag den utan att första läsa de tre tidigare :o Tack till Mima!

Där trodde jag att det var slut med överraskningar, men på fredagen kom det minsann två till; En mors bekännelser av Kelly Rimmer och Blackmoore av Julianne Donaldson. Den förra är jag väldigt nyfiken på, i alla fall författaren, den senare tror jag faktiskt inte att jag har hört talas om förut. Kanske ligger den lite utanför min vanliga genre, men det är faktiskt kul att läsa annat ibland. Tack till Louise Bäckelin Förlag!

Och sedan kom då syndafloden. Eller snarare kanske synderna från Black Friday. Jag vill till mitt försvar säga att jag faktiskt plockade bort ganska många från varukorgen innan jag skickade beställningen. Många av de här är delar i serier som jag följer och en kvalificerad gissning är att en del av dem kommer att dyka upp i någon framtida Finish That Series Challenge. Uppifrån och ner:
En sång för de döda av Suart McBride, Bron av Stephen Booth, Vår egen lilla hemlighet av Ninni Schulman, Ensam kvar av Alexandra Oliva, Fartblinda av Carolina Neurath, I en mörk, mörk skog av Ruth Ware, Änkan av Fiona Barton, Murder bag av Tony Parsons, Begrav dina döda av Louise Penny, Den siste pilgrimen av Gard Sveen, Barn nr 8 av Kim van Alkemade, Offermossen av Susanne Jansson, Problemet med får och getter av Joanna Cannon, Förlorat ansikte av Anna Karolina, Livet, motorcyklar och andra omöjliga projekt av Katarina Bivald, Jul i det lilla bageriet på strandpromenaden av Jenny Colgan, Svara om du hör mig av Ninni Schulman, På väg mot döden av Stephen Booth, Ett ohyggligt avslöjande av Louise Penny och Sonjas hemlighet av Åsa Hellberg.

torsdag 7 december 2017

Hett i hyllan #121

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Mer från den där rean, eller vad det nu var, i juni 2014.
Första delen i den här serien om Guido Brunetti av Donna Leon köpte jag inför en Italien-resa, jag gillar ju att läsa böcker som utspelar sig där jag är. Den läste jag och gillade. Alltså köpte jag ett par till.

Död i främmande land och Klädd för döden är andra och tredje delen och trots att det har blivit fler Italien-resor så har böckerna inte blivit lästa. Nu vet jag ju redan att det kommer att bli ännu en resa dit nästa år, om man allt går som planerat, så kanske är det dags då.

Det här är ju en väldigt gammal serie, de här två böckerna är från 1993 och 1994. Tyvärr innebär det att det är svårt, om inte omöjligt, att hitta de delar som saknas mellan tredje och sextonde. Hur jag ska göra med det återstår att se. Först ska jag väl läsa de här två. Under tiden kan jag ju också hoppas på nyutgivning.

Mer om serien:
Böckerna utspelar sig i Venedig och kommissarie Brunetti är den sympatiske huvudpersonen. Till skillnad från många andra deckarhjältar är han lyckligt gift och är en i grunden vänlig själ. Däremot får man i Donna Leons böcker en inblick i Italiens nätverk av politiker, maffia och medier. Boven i dramat hamnar sällan i fängelse eftersom det ofta är så det ser ut i verkligheten.

Donna Leons böcker är översatta till 34 språk. Dock inte till italienska. Donna Leon vill inte bli känd i Italien, där hon bott sedan 1981.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 6 december 2017

"Zonen vi ärvde" av skrivarkollektivet Fruktan

Titel: Zonen vi ärvde
Genre: Skräck
Antal sidor: 223
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Fria Ligan
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2017
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 22 november 2017





Baksidetext
Sverige har gått under. Livet är hårt. En värld infekterad av röta breder ut sig framför dig. Du vill inte gå ut i den okända Zonen, men du har inget val. Det är din enda chans. Överlever du i spillrorna?

Överlevarna har gömt sig i bunkrarna, men tvingas ut i det okända när matförråden sinar. Mutanterna roffar åt sig krubb där de kan, medvetna om att det handlar om att äta eller ätas. Maskinvarelsernas kugghjul börjar snurra av egen kraft, de bryter sig loss från sin programmering och tar sina första, gnisslande steg. Men vad händer när alla möts i Zonen?

Zonen vi ärvde är en novellsamling som tar dig till Stockholm efter den stora katastrofen. Här finns de som överlevt, de som muterats och de som skapats av människor. Gör dig redo att möta deprimerade robotsälar i IKEA-kassar, ettriga gnagare, bitska gräsklippare och varelser som vill slita dig i stycken.

Min kommentar
För några år sedan så släppte Fruktan antologin Stockholms undergång, som jag läste och tyckte ganska bra om. Därför blev jag ju omedelbart intresserad när jag såg att de skulle släppa ännu en samling, som jag uppfattade skulle vara något slags fortsättning på den förra. Det är den väl inte i egentlig mening, utan i stället bygger den på ett rollspel; Mutant: År Noll.

Min solklara favorit bland de här novellerna blir Gräsbitare (Fredrik Stennek), den har allt. Plus lite ironi och bekanta företeelser. Här finns nämligen robotgräsklippare och golfare. Även Beskydda dem tills världen tar slut (Erik Odeldahl), Frystorkad (Boel Bermann) och Askstormen (Eira A Ekre) hamnar högt upp. Bland dem är det återigen Boel Bermann som tar äcklighetspriset. De andra två är mer finstämda och sorgliga. Jag blir nyfiken på om Eira A Ekre alltid har regnbågar i sina berättelser eller om jag bara har lyckats hitta två av dem (den i Stockholms undergång innehöll också regnbågar).

I stort sett samtliga noveller är åt det vemodiga hållet, det är sorgset och uppgivet, helt utan hopp. Extra armar, fjäll och andra konstigheter nämns i förbigående. En del av berättelserna är lite underfundiga, som den där Zlatan och Volvo (eller båda ihop) är gudar, en robot som kallades Toppov-Delajn när det begav sig och något som jag tolkar som mordiska kaniner, rubbitar. Jag får inte alls lika tydliga bilder när jag läser Zonen vi ärvde som när jag läste Stockholms undergång. Det förekommer visserligen en del kända landmärken, men oftast lever människor/robotar/mutanter instängda och gömda.

En plats som kallas Arken förekommer i flera av novellerna och jag undrar lite om det är samma plats, men i så fall måste det vara olika tider för det är inte samma typ av... varelser i dem. Hur novellerna hänger ihop är något som jag funderar på också. Och hur lång tid som har gått sedan undergången. Här finns ju x antal mutationer, men samtidigt så sägs det fortfarande leva människor från den "gamla" tiden. Jag förstår ju att detta är något av en bagatell, men för mig blir det ologiskt.

Jag tycker att novellerna här höll lite jämnare nivå än i Stockholms undergång, inte lika många toppar och egentligen inga dalar alls. Förmodligen så skulle jag ha uppskattat historierna ännu mer om jag hade känt till spelet, då kanske allt dessutom hade klarnat lite. För det är många frågor jag har efter den här läsningen.

Boktipset hade inget estimerat betyg och inga betyg var satta.
Goodreads hade den 4,0 i genomsnitt (beräknat på 1 betyg).
Jag ger den 3,5 (ett genomsnitt räknat på sammanlagt betyg dividerat med antal noveller därefter avrundat till närmaste "halvtal").
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Zonen vi ärvde: Jag hittade faktiskt ingen.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.